Ännu en dag har passerat, och här sitter jag, i mina tankar och funderingar. jag börjar få huvudvärk. det är nog alla mina tankar som orsakar det. Jag tänker verkligen alldeles för mycket, det gör jag, är medveten om detta. Jag är en riktig grubblare, jag erkänner. Så länge jag kan minnas har jag varit det, och kommer nog alltid att vara. Jag säger nu inte att det är något fel med det, men ibland, ibland är det jobbigt.

Blåmärket har blivit större, men har ändå inte spridits så mycket som jag hade trott att det skulle. men tur är väl det. syns gör det iallafall, har nog aldrig sett något mer mörklilafärgat blåmärke!
Idag är det väl något bättre men jag kan fortfarande varken sitta riktigt eller sova som jag vill. Så ja, ömt är det!

Idag är nog den första dagen jag sitter i baksätet på min bil eller ja, kanske satt där ett par gånger när farfar hade bilen, inte för att jag har något minne av det men iallafall.
Eftersom jag inte kan sitta riktigt ordentligt så fick Micke köra bilen, vi skulle iväg en sväng, jag, Wilma, mamma & Micke.
Och ja, vad kan jag säga? Blev väldigt förvånad över hur mycket utrymme det fanns i baksätet på min bil. Väldigt skönt, men kändes mycket skumt att sitta där bak.

Wilma har varit hemma med mig även idag, men imorgon är det dags för henne att gå till dagis igen.
Jag känner att jag behöver få sova ut lite, vilket jag inte har fått under dom här 3 dagarna hon har varit hemma med mig, inte för att det gör mig så mycket att gå upp tidigt, men med tanke på hur dåligt jag sover om nätterna p.g.a. min begränsning till hur lite jag kan röra mig. Vaknade några gånger inatt, jag hade givetvis försökt att sova normalt. haha, men se, det gick inte.
Så jag hoppas på att få en något bättre sömn inatt och även lite sovmorgon på det :)
Det känns lite som att jag får det att låta så stort och typ.. allvarligt? Fjantigt nästan, det är ett blåmärke? Jovisst, men alltså, det gör verkligen skitont. och jag slog mig precis på ett sånt dåligt ställe.

Imorgon blir det hemfärd till kalmar, ett måste då jag ska till sjukgymnasten på fredag. Jag kan inte förstå att det redan är två veckor sen jag var där?! Jag fattar inte vart tiden tar vägen, den bara rusar iväg. Alldeles för fort, man hinner inte med..

Jag vill komma på vad jag vill göra med mitt liv. eller kanske inte göra upp hela mitt liv nu, men veta lite mer om vad jag vill pyssla med. Jag vet att jag vill hjälpa människor, det vill jag verkligen. Men det känns som att jag vill mer än det. Kan bara inte komma på vad det är. Just nu vill jag bara jobba, tjäna pengar, göra massa resor och njuta av livet.
Men nej, där sprack allt, jag är ju utan jobb, och det ser inte ljusare ut heller. eller jag vet inte riktigt vart jag står. på ruta ett som vanligt?
Jag vet inte längre, jag vet ingenting. jag känner mig bara så förvirrad, så lost.