Jag vill inte vara arbetslös. Jag är så sjukt less på det!
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Kanske är detta orsaken till varför jag knappt kan somna om nätterna?
en av orsakerna iallafall..
Jag blir förbannad på mig själv, att jag är som jag är. På något sätt så går verkligen denna arbetslöshet ut över mig själv, på massa olika sätt. Jag blir galen. Vart ska jag ta vägen?
Det blir ju inte lättare av att det är lågkonjunktur. förbaskade skit. att det alltid ska vara något som är fel.
Vilar det någon sorts förbannelse över mig? jag börjar fan tro det. jag förstår inte varför jag aldrig någonsin kan ha lite tur, att det aldrig vänder till det positiva för mig. När det väl är nära, ja, då skiter sig alltihopa.


Smärtan är nästan densamma idag. Till min stora förvåning så är blåmärket inte så stort som jag trodde att det skulle vara idag. men det kanske kommer?
Jag har iallafall kunnat träna, det var knappt några problem alls.
så det var himla skönt. så nu hoppas jag på att smärtan har lagt sig mer tills imorgon så att jag iallafall kan sitta riktigt i soffan, eller sova normalt. det har varit gutt.
Det var lite krångligt inatt men jag lyckades iallafall få några timmars sömn.

Pappa ringde förut och sa att jag hade fått brev från sjukhuset. Det blev lite av en lättnad då jag var rädd för att dom skulle glömma bort att ha ett återbesök med mig. Men pappa öppnade brevet och jag har fått en tid i mars. skönt det. så får vi se hur dom ska göra med min häl.
Jag har ju blivit klart bättre, jag kan träna och gå långa promenader. har inte alls samma smärta som jag hade innan jag började hos sjukgymnasten, dock är knölen kvar och den är lika stor som innan.
Vi får väl se vad dom säger i mars, tills dess så fortsätter jag med min träning.